Just detta med dans

och musikskapande gör mig alldeles förvånad.

Ibland spritter det i benen och jag klarar inte av att sitta still.

Och volymknappen verkar ha ett eget liv och bara vill vridas upp.

Öronen studsar sådär fränt.

I takt.

Hej hopp över golv och på balkongräcken.

Glider snyggt med ena benet i luften och det andra sprallandes i en fenomenal balansakt.

Orden flyter fram på papper och ackord tas av dom som kan.

Vi andra spelar kvinter.

Upptäcker att det skulle vara ett G# istället för ett A.

Då A är lite högt om man inte stämmer ner.

Någon sa att jag låter engelsk när jag sjunger.

Kanske för att texten är på engelska.

Eller för att kroppen innehåller Captain Morgan.

Fast då skulle ju musiken bli Jamaicansk.

Eller i alla fall ha en romsk accent.

En hit blev det i alla fall.

Dansen med.

Och som en riktigt bra uppercut ändrades spellistan på iPhonen till den främsta.

Skriver i takt med Fat Mikes underbara stämma.

I 148 BPM.

Precis i samma takt som mitt hjärta slår.

När jag tänker på dig underbästa.

Sån är jag.

Taktfast liksom...