hon bara sa med sina tre ord.
Hon tittade på mig med sina ohyggligt intensiva ögon.
Ansiktet sa ingenting, men ögonen läste rätt igenom min barriär.
Håret uppsatt i en strikt knut i nacken.
Glasögonen på näsan.
Som den professionella människa hon var så tog det ett tag innan orden kom.
En massa förklaringar innan om hur hon hade kommit fram till det.
Någon bet på fingernaglar, någon satt med benen i kors och jag satt med öronen på vidvinkelmottagning.
- Hon har ADHD!
Pang!
Orden som gjorde att allt föll på plats.
Fick med oss broschyrer och en "sagobok" till henne.
Allt som vi redan visste hade nu någon som kan sånt där, också sett.
- Ni kommer få tid till läkare. Ja om ni nu vill att hon ska pröva medicin.
För i helvete! Klart vi vill!
Allt som kan underlätta hennes skolgång är värt att testa.
Satte oss ner med flickan och läste "sagoboken"
Handlade om Lisa som var tio år. Och hur hon upplevde världen genom sina ADHD ögon.
Vår flicka lyssnade och sa:
- Men så är det ju, redan vid andra sidan.
Tredje, fjärde och alla sidor fram till den sista.
Hon kände igen sig i allt och vi fick tårar i ögonen då vi såg hur hon fick en aha upplevlese och såg vår lilla flicka i sagoboken.
Ruskiga tre ord, om man inte vill höra dom.
Ruskigt bra tre ord, när det enda vi velat var att någon annan skulle se hur hon kämpar. Och många inte trott på henne, på oss, på allt.
Men the winner takes it all som det heter.
Hennes kusin satt och tittade storögt när hennes moster förklarade vad ADHD var.
Hon berättade att det fanns en hel del företags direktörer, skådespelare och musiker som har ADHD.
Hennes kommentar när mostern berättat klart:
- Fy vad orättvist! Jag vill också ha ADHD.
Men det bästa är att vår flicka faktiskt förstod att det inte är hennes fel.
Och att medicinen säkerligen kommer att hjälpa henne.
Sån är jag.
Treordslycklig liksom...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
grattis, eller vad man säger! tittar gärna i boken om jag får. kram till dej o din fina onge.
SvaraRaderaHepp, Bra att ni tar tag i problemen. Tyvärr har jag en viss skepsis till diagnostiseringarna av barn och ADHD.
SvaraRaderaMan vill gärna diagnostisera barnen utifrån hur vi vuxna uppfattar barnets omgivning. Jag vet att man gör "Vissa" tester med barnen.
En fråga. Har ni haft en Arbetsteraput i skolan?
Någon som tittat på hur ert barns omgivning ser ut.
Säger dock inte att man diagnostiserat fel på ert barn men man ska nog inte ta allt för givet när det gäller diagnostiseringen av barn.
Själv ville man diagnostisera mitt barn med samma diagnos alla uppgifter hämtades in från Mamma, Skola och resurspersonal (Som dagligen har kontakt med mamma) Detta under en pågående vårdnadstvist. Enda turen jag hade var och är att jag har personlig kontakt med en Barnpsykolog som lyssnade till min uppfattning om barnet. Vårat barn visade inte samma uppförande eller beteende hos mig som hon gjorde hos mamma.
Han ställde sig också mycket skeptisk till hur man behandlat diagnostiseringen av vårat barn då man inte först tittat på skolbiten och klassrummet.
Som sagt, säger inte att det har fel men viss jag har en viss skepsis till hur man diagnostiserar barn. Ritalin och andra mediciner kan/har också en viss förbannat tråkig biverkning på barnen vilket kräver medicin mot biverkningarna ..... Men jag hoppas att det går bra för er ändå :)
Vi har kämpat med henne sen hon var fyra för att få hjälp.
SvaraRaderaSå jo, det är rätt diagnos. Vi har vetat hela tiden att det var något. Och ju mer vi har insett har vi även förstått att det är rätt. Diagnos alltså.
gärna, men ikväll är jag ensam med sixten! är dock hemma på heltid nu ju, så typ i veckan, JA!
SvaraRadera